Ett av de märkligare inslagen i den här historien är förhållandet mellan Svante Ståhls ursprungliga järnskråteori och Fjelds skapelse. I sin uppsats Karl XII:s död, publicerad i Karolinska förbundets årsbok (KFÅ) 2003 beskriver Ståhl den hjälp Fjeld givit honom:

”Odd T. Fjeld är kommendörkapten och arbetade de sista fem tjänsteåren som chef för Materielavdelningen på Forsvarsmuseet i Oslo. Fjeld har genomfört omfattande studier i norska och svenska arkiv om det svenska fälttåget mot Norge 1718 samt omständigheterna kring Karl XII:s död. Han har ingående kunskap om forna tiders måttsystem och av särskilt intresse för den här utredningen är definitionen av begreppet ’lödighet’ som anger kulors storlek. Fjeld har också generellt lånat ut artillerimanualer och liknande från 1600-, 1700- och 1800-talet, vilket har varit av väsentlig betydelse för denna utredning.” (s. 82)

Det mest intressanta i detta är sista meningen, alltså Fjelds bistånd när det gäller uppgifter om det dansk-norska artilleriet. Ståhls konklusion, rimligen bl.a. utifrån detta material, blev:

”Uppström säger alltså att antalet skrån alltid var 32 i varje kartesch. Detta gäller emellertid inte den norska karteschen. Den innehöll 20-25 eller fler järnkulor och dess kaliber bestämdes efter den kanon till vilken drivsegeln (sic) passade. När det gäller små och stora kulor torde det vara rimligt att anta att små kulor användes i kartescher till små kanoner och stora kulor till stora kanoner” (s. 73)

På ett annat ställe tillägger Ståhl detta:

”6-pund motsvarar c:a 3 kg. Karteschskotten och fullkaliberskotten har samma vikt” (s. 94)

”18 pund motsvarar c:a 9 kg. Karteschskotten och fullkaliberskotten har samma vikt.” (s. 95)
Ståhl har alltså ur de dansk-norska källor han använt dragit de riktiga slutsatserna, även om det är anmärkningsvärt att han i sin litteraturförteckning inte nämner Praxis Artilleriae (1706) och Dansk Artilleri (ca 1745), två handskrifter som ju faktiskt exakt specificerar hur de dansk-norska skråsäckarna var uppbyggda (Ståhl använder olyckligtvis termen ”kartesch” över hela linjen, fast han uppenbart menar skråsäckar). I detta förbiseende ligger också roten till Ståhls avgörande misstag, han tänkte uppenbarligen inte på att 20-25 järnskrån à 32 gram bara väger runt 700 gram och inte 3 eller 9 kg.

Fjeld gör entre
Detta förbiseende, som effektivt dödade Ståhls teori, anser uppenbarligen Fjeld vara besvärande – sannolikt därför att Ståhls ovan citerade formulering tycks indikera att Fjeld fungerat som expert på norska förhållanden. I sin uppsats i KFÅ 2006 gör därför Fjeld processen kort med Ståhls teori:

Något skott från Overberget kan det absolut inte ha varit – ett dylikt är ”utelukket” (s. 147)

Skottet kom heller inte från någon 18-pundig eller 6-pundig kanon utan från en 8-pundig (s. 146-147)

Ståhl har räknat med felaktig specifik vikt för järn, istället för hans 7,2-7,7 är det rätta 7,86 (s. 141)

Ståhl har totalt missuppfattat de dansk-norska skråsäckarnas uppbyggnad. De innehöll inte alls ”20-25 eller fler järnkulor” utan betydligt fler. Tyvärr ger Fjeld i sin artikel bara ett exempel på hur det verkligen förhöll sig, enligt honom innehöll den 8-pundiga skråsäcken 127 stycken. (s. 146-147).

Lurade Fjeld Ståhl?
Hm, enligt Ståhl försåg Fjeld honom med gamla artillerimanualer och liknande, något som var ”av väsentlig betydelse” för Ståhls utredning. Hur kunde då Ståhl så totalt missuppfatta t.ex. de dansk-norska skråsäckarnas uppbyggnad? Varför satt Ståhl och räknade på 18- och 6-pundiga kanoner då Fjeld visste att skottet måste ha kommit från en 8-pundig? Nog borde väl Fjeld också ha upplyst Ståhl om att dennes ballistiska beräkningar byggde på ett felaktigt värde för järnets specifika vikt?

Ska läsarna dra slutsatsen att Fjeld medvetet lurade Ståhl genom att tillhandahålla felaktiga uppgifter? Eller ska vi tro att Fjeld helt enkelt inte brydde sig särskilt mycket om Ståhls arbete och därför assisterade med vänster hand och struntade i att påpeka när Ståhl hamnade på avvägar?

Nej, givetvis är förklaringen att Fjeld förbisåg precis samma sak som Ståhl, nämligen att deras skråsäckar skulle väga alldeles för lite. Enklast hade givetvis varit att erkänna misstaget, men Fjeld ansåg uppenbarligen att detta skulle innebära en alltför stor prestigeförlust. Följaktligen återstod bara att underkänna Ståhls arbete och lansera en helt egen teori.

Källor och litteratur:

Dansk Artilleri. – S.l., ca 1745. URL: http://www.arkeliet.net/sources/dansk_artilleri_1745/index.htm (2006-12-17)

Fjeld, Odd T., AD: ”Kritisk granskning av artikeln ’Karl XII:s död’ i KFÅ 2003” // Karolinska förbundets årsbok. – 2006. – S. 137-147

Storm, G. W., Praxis Artilleriae. – S.l., 1706. URL: http://www.arkeliet.net/sources/praxis_artillerie_1706/index.htm (2006-12-10)

Ståhl, Svante, Karl XII:s död // Karolinska förbundets årsbok. – 2003. – S. 65-105

Annat ur artikelskörden...

• 5 oktober 2007 -- Karl XII:s filosofiska funderingar – utkast till en ”Antropologia physica”
• 1 maj 2008 -- 300 år gamla nyheter – vecka 16
• 1 oktober 2007 -- Ny teori om Karl XII:s död – sensationell lösning på gammal gåta!
• 19 november 2009 -- Sensationellt Karl XII-fynd : Kaulbarska studsaren återfunnen!
• 26 november 2007 -- Karolinerhistoria i Storulvåns fjällstation
• 17 juli 2009 -- Mazepa gjorde rätt! Genmäle på ”Utan Mazepa inget Poltava”.
• 20 oktober 2007 -- Karl XII Gustav? – ett tillfällighetsfynd
• 6 januari 2006 -- Mellan Sparta och Utopia – Gustaf Montgomery som historiker. Del 11. I kyrkans värld
• 29 juli 2009 -- Den queere Karl XII – fjädern som blev en hönsfarm
• 5 december 2007 -- AFA ”renoverar” Karl XII:s staty