För några år sedan kom jag i kontakt med släkt- och hembygdsforskaren Kjell Öhman, då i full gång med forskningar om blekingebonden Vittus Andersson. Förmodligen är det inte många utanför Blekinge som vet vem Vittus var, men han spelade en gång en stor roll i Sveriges historia som ägare till Trossö. Där bestämde Karl XI att den nya huvudstationen för den svenska flottan skulle placeras – den stad som fick namnet Karlskrona.  Kjell hade fördjupat sig i Vittus son Anders, som under en sjöresa till Medelhavet hade haft olyckan att råka ut för sjörövare. Med på resan var en sjöofficer som råkade finnas med i min onlinematrikel över svenska sjöofficerare 1687-1721 och Kjell hade av den anledningen någon fråga.

Under de kommande åren hade vi sedan en del kontakt via mejl och jag fick glädjen att närvara då hans bok om Vittus Andersson presenterades i Karlskrona år 2006.  Knappt var den boken klar förrän han gav sig i kast med nästa bokprojekt – en studie av Karlskronaborgmästaren Blasius König (död 1706). Det gav upphov till en än mer intensiv mejlkontakt och när boken om Blasius låg färdig i maj 2009 blev jag på nytt inbjuden att närvara vid presentationen. Efteråt firade vi hemma i hans och hustrun Inga-Lills bostad på Hasslö och efter övernattning i det lokala vandrarhemmet avslutades besöket påföljande morgon med frukost hemma hos Kjell & Inga-Lill.  Kjell var nöjd och glad över att boken om Blasius var färdig och att den hade uppmärksammats av den lokala pressen, men började redan planera nästa projekt. Så sent som i torsdags kväll (23/7) hörde han av sig och berättade att han stod i begrepp att resa till Stockholm. Var det kanske något jag ville ha kontrollerat i Riksarkivet?

I måndags kom så budet att Kjell hastigt hade avlidit, på väg hem från ett föredrag.  Det känns nästan ofattbart. Det samarbete som vi haft under flera års tid har plötsligt avbrutits. Aldrig mer kommer det mejl om nya spännande fynd eller CD-skivor fyllda med bilder på olika dokument.

Kjell Öhman må ha varit amatörhistoriker, men i sina forskningar var han mer professionell än de flesta fackhistoriker. När han arkivforskade var det med besked. Inga stenar lämnades ”ovända”. Skulle det forskas så skulle det göras ordentligt och grundligt, vare sig arkiven låg i Stockholm eller Köpenhamn.  Kjell var dessutom närmast gränslöst generös med sin tid och mer än en gång fotograferade han handlingar av måttligt intresse för honom själv, men av stort intresse för mig. Jag kan bara hoppas att min ”hjälp” till honom i någon mån kompenserade för allt detta extraarbete.

Den blekingska hembygdsforskningen har mist en stor profil. Jag har mist en generös, humoristisk och ödmjuk forskarvän, alltid lika entusiastisk och vetgirig. Mina tankar går till Kjells familj.

Farväl Kjell och tack för allt det material som du så generöst skickade. Tack för alla dina mejl med frågor, idéer, synpunkter och tips. Det kommer att bli tomt efter dig.

Andra relaterade artiklar:

• 15 december 2009 -- Bok: ”I döden dina män” av Niklas Ekdahl
• 12 september 2009 -- William Sjögren – svensken som flög med Göring i Richthofen-eskadern? Del 3
• 26 juni 2009 -- Poltavajubiléet 26-28/6 – vad händer?
• 19 juni 2009 -- 300 år gamla nyheter – vecka 22
• 1 maj 2009 -- Skulptör och nazist? Politiska aspekter på Olof Ahlbergs konst
• 4 januari 2009 -- ”Karl XII och påven” – folksägen från förra sekelskiftets Jämtland
• 13 januari 2010 -- Ungerskt museum till Karl XII:s minne?
• 13 december 2009 -- Nyenskans förstörs?
• 27 november 2009 -- Johan Fredrik Kaulbars studsare – del 1
• 3 juni 2009 -- Konferensrapport från Orjol