Då och då förekommer Karl XII i den mycket välrenommerade medicinska tidskriften Läkartidningen.  Nu har det blivit dags igen. I nr 49 publiceras en artikel om Melchior Neumann och dennes sätt att hantera två av kungens mest omskrivna blessyrer – benbrottet vid Krakow 1702 och skottet i foten 1709.

I artikeln gör författarna ett par anmärkningsvärda påståenden. Sålunda uppges att dåtidens ”armégevär” avlossade järnkulor, vilket naturligtvis strider totalt inte bara mot alla vedertagna föreställningar utan också mot mängder av samtida källmaterial. Järn användes i artilleripjäser (för vanliga lod och större druvhagel), men i handeldvapnen var blykulor givetvis det normala.  Att Karl XII skulle ha sårats i foten av en järnkula med en diameter på 18-20 mm ter sig därför som en mycket osannolik förmodan.

Det märkligaste i sammanhanget är dock illustrationerna och avsaknaden av källhänvisningar. Röntgenbilderna från 1917 är uppenbart hämtade från något annat än den vanliga källan, d.v.s. de publicerade undersökningsresultaten. Författarna har av allt att döma skaffat fram originalmaterialet, vilket betyder att de lagt ner ett betydande arbete på artikeln. Å andra sidan är det vid en genomläsning mycket lätt att se varifrån stora delar av stoffet är hämtat – Vilhelm Djurbergs artiklar om Melchior Neumann i Karolinska Förbundets årsbok (KFÅ) 1912 (i synnerhet) resp. 1913.  Inte bara de innehållsmässiga likheterna är påfallande, även åtskilliga formuleringar skvallrar tydligt om beroendet. *

Så varför då inte tydligt ange detta? Med tanke på den forskningsinsats som Djurberg gjorde kunde det väl ha varit lämpligt att nämna den på ett par rader? ”Artikeln bygger i huvudsak på…”

Mystisk är också kombinationen av originalplåtar och sådana påståenden som att dåtida ”armégevär” laddades med järnkulor. Hur kan man å ena sidan vara väldigt initierad och å andra sidan göra rent fundamentala misstag?

* Jämför t.ex. Djurbergs formulering (KFÅ 1912, s. 88 f):

”Det var en motsträfvig patient Neumann fick att behandla i Karl XII. Förflyttningen inomhus föll ej konungen alls i smaken. Han ville ut midt bland sina trupper igen. Redan dagen efter olycksfallet gaf derför Karl XII befallning om att han skulle föras ut till sitt tält igen. Detta motsatte sig emellertid de behandlande fältskärerna och omgifningen, i det de förehöllo konungen, att kuren så skulle blifva både svårare och långsamme. Motvilligt lydde Karl XII slutligen deras råd. Trupperna ville han dock hafva i sin omedelbara närhet, hvarför först drabanterna och sedan den öfriga hären fingo inflytta i staden.”

med följande passus i Läkartidningen:

”Efter förbindningen bär drabanterna kungen på en säng in till staden Krakow och till ett hus med lugn och ro och värme. Men det är en motsträvig patient Neumann får ta hand om. Förflyttningen inomhus faller inte alls kungen i smaken. Han vill ut bland sina trupper igen, bo bland manskapet. Endast motvilligt fogar han sig i Neumanns och andras råd att låta bli. Det blir i stället först drabanterna, sedan den övriga hären, som får flytta in till staden.”

Andra relaterade artiklar:

• 21 oktober 2009 -- Ny Karl XII-undersökning blir verklighet?
• 31 augusti 2009 -- Karl XII:s död — En seglivad gåta?
• 2 april 2009 -- Det sköra locket
• 4 december 2009 -- Johan Fredrik Kaulbars studsare – del 7
• 26 oktober 2009 -- Nygamla mordmisstankar mot Sicre?
• 29 augusti 2009 -- Fler statystrider i Poltava
• 15 mars 2009 -- 300 år gamla nyheter – vecka 9
• 12 november 2008 -- Historia och politik
• 7 augusti 2008 -- Den stängda sirapsburken
• 30 juli 2008 -- Det är inga historiker — det är bara amatörhistoriker…