Som många andra har jag varit kritisk till Bosse Schöns tidigare bidrag till den historiska genren. Även om han varit duktig på att gräva fram uppgifter har slutresultatet blivit böcker till stor del utan källhänvisningar, där spekulationer och tveksamma uppgifter blandats med fakta utan större urskillning. I sin nya bok Sanningen om Zarah Leander: Säkerhetspolisens hemliga akt har Schön tagit ett steg i rätt riktning. Här är det tydligare vem som påstår olika saker, och den innehåller lite mer källkritiska övningar.

Schön har ju tidigare bl.a. i boken Svenskarna som stred för Hitler med hjälp av säkerhetspolisens dokument skildrat de svenskar som anslöt sig till Waffen-SS. Att en mikroskopisk del av Sveriges befolkning på detta sätt anslöt sig till Hitlers krig har skildrats som en skandal. Denna gång har han vänt på steken, det är det ryktesvisa utnämnandet av tredje rikets favoritaktris och sångerska Zarah Leander till nazispion som är skandalen. Precis som förut har han gått igenom säkerhetspolisens dokument för att få veta sanningen. En hel del av dokumenten är även publicerade i boken, tillsammans med uppgifter ur pressen.

Det är värdefullt att få ta del av detta material, som ger inblick i de stämningar som rådde i Sverige under kriget. Zarah passade bra som syndabock för den allmänna undfallenheten gentemot det tredje riket. Hon befann sig mer i centrum av händelserna, frotterade sig med nazitopparna och medverkade i deras propaganda. Jag tror inte heller att Zarah var spion, men mer eller mindre seriösa uppgifter i den riktningen dyker upp ibland, och det är bra att Schön undersökt vad den svenska säkerhetspolisen kommit fram till. Men om man nu vill få fram det slutgiltiga beskedet huruvida hon varit spion eller inte bör man även vända sig till andra än den svenska säkerhetspolisen. Sannolikheten för att dessa lyckats avslöja alla spioner som varit verksamma i Sverige är inte stor. Mer relevanta är de tyska arkiven.

Oavsett hur det var med ”spioneriet” var Zarah Leander en värdefull tillgång för det tredje riket. Med sånger och skådespeleri höjde hon moralen hos tyskarna under krigsåren, och bidrog till regimens legitimitet. Hon har beskrivit sig själv som politisk idiot. Enligt Schön var hon en av dessa goda människor som genom att ”stå bredvid” gjorde det onda möjligt. Mot detta kan man invända att passiv var Zarah inte. Och det fanns skillnader mellan henne och de tyska kollegorna – hon hade helt andra valmöjligheter, saknade inte anbud från andra länder och kunde som svenska fritt flytta dit.

Zarah Leander satte sin karriär och familj främst. Närheten till Sverige gjorde Tyskland till det bästa valet. Hon identifierade sig med sina kollegor vid det tyska filmbolaget UFA, och med de svenska tidningskorrespondenterna i Berlin. De svenska journalister hon umgicks med, som Gunnar T:son Pihl, var ganska välinformerade om judarnas förhållanden. Hur mycket politisk idiot hon än var är det svårt att tro att Zarah Leander kan ha varit helt ovetande om vilken slags regim hon tjänade. Schön resonerar ganska ingående om detta på basis av samtida tidningsuppgifter. Ändå kommer han alltså fram till slutsatsen att hon var en god människa som passivt blundade. Zarah omfattas med betydligt mer sympati och förståelse än de ärrade frontveteranerna i Waffen-SS i Schöns tidigare böcker.

Författare: Bosse Schön. Titel: Sanningen om Zarah Leander: Säkerhetspolisens hemliga akt. Förlag: Bosse Schön. Utgivningsår: 2009. Antal sidor: 155.

Andra relaterade artiklar:

• 8 mars 2009 -- Bok: ”Hitlers krigare” av Guido Knopp
• 6 oktober 2008 -- Konferens i Mahiloŭ
• 12 september 2009 -- William Sjögren – svensken som flög med Göring i Richthofen-eskadern? Del 3
• 1 juli 2009 -- Varför var ett mordanslag på Karl XII en omöjlighet?
• 9 november 2008 -- Mer Poltavapolitik
• 15 december 2009 -- Bok: ”I döden dina män” av Niklas Ekdahl
• 3 december 2009 -- Johan Fredrik Kaulbars studsare – del 6
• 27 november 2009 -- Johan Fredrik Kaulbars studsare – del 1
• 26 oktober 2009 -- Elow Stierne Awsevalde – Karl XII:s mördare enligt mystiskt dokument
• 21 oktober 2009 -- Svenskt stöd för hetman Ivan Mazepas exhumering?