I följetongen om karolinska myter har turen idag kommit till något som ska ha utspelat sig i den litauiska staden Vilnius på våren 1702. I boken Kungl. Smålands husarregementes historia (1975) skriver Alf Åberg så här (s. 75):

”Detta hände i mitten av mars. Samma månad fick generalmajor Nieroth order att marschera mot Vilna, där den polska styrkan uppehöll sig. Flera andra regementen tågade också dit. Staden erövrades under hårda strider. Rullan uppger att 10 ryttare vid Vetlanda kompani blev ‘mördade’ och förlorade sina munderingar och hästar. De döda ryttarna var: Per Christoffersson i Karstorp, Johan Larsson i Östrarp, Måns Olofsson i Mossbråsa, Börje Nilsson i Hult, Per Svensson i Hållaryd, Jon Persson i Gevlehester, Gabriel Nilsson i Ekehult, Börje Persson i Vrånghult, Gammal Svensson i Lakeberg och Olof Nilsson i Sandåkra.”

Liknade uppgifter återfinns i boken Karoliner (1976). På sidan 101 heter det så här:

Den svenska arméns inmarsch i Polen ägde rum under ständiga småstrider med polska strövkårer. I mars 1702 tog man staden Vilna, där en svensk garnison blev inlagd. På själva påskdagen den 6 april gjorde den djärve polske partigängaren Wisiowiecki (sic!) en inbrytning i staden.

Leonard Kagg som var furir vid livgardet berättar att polackerna kom i ett hugg in i staden med skjutande och massakrerande, högg ned vakten vid torget och sköt genom fönster ‘och vad de kunde‘. Svenskarna förlorade 50 man. De flesta tycks dock ha blivit ihjälslagna av stadens invånare under tumultet. Rullan över Smålands kavalleriregemente talar om att tio ryttare blev ‘mördade’ i Vilna och förlorade sina hästar och munderingar.

Uppgiften om de mördade småländska knektarna från Vetlanda kompani har senare förts vidare av andra författare med hänvisning till Åberg, så exempelvis i Lars Ericson Wolkes Svenska knektar.

Expeditionen till Vilnius leddes av generalmajoren  Carl Gustaf Mörner, biträdd av Magnus Stenbock. Den förstnämnde har efterlämnat en rapport, tryckt i Karolinska krigares dagböcker VIII. Han berättar däri att staden togs (den 26 mars) utan större besvär, vilket alltså direkt indikerar att Åbergs första version är felaktig. Smålänningarna föll sannolikt inte under erövringen av staden.  Ja,  man kan faktiskt vara helt säker på detta. Smålands kavalleriregemente deltog inte i detta skede av operationen, eftersom Mörner inledningsvis hade skickats ut med endast sina egna östgötar och Stenbocks dalkarlar.

Hur är det då med Åbergs andra version? Blev smålänningarna kanske ihjälslagna i samband med anfallet mot staden den 6 april? Mörner berättar mycket riktigt om ett anfall den dagen, enligt honom utfört av Ludwik Konstanty Pociej och Michał Kazimierz Kociełł. Några direkta gatustrider nämner han inte, men det är förstås ändå tänkbart att stadens invånare passade på tillfället. Man bör dock komma ihåg att Åbergs sagesman Leonhard Kagg inte var närvarande, eftersom Livgardet inte ingick i Mörners & Stenbocks styrka. Men det finns ett säkrare facit. Generalmajor Mörner berättar i sin rapport att de första smålänningarna ankom till Vilnius först den 16 april och huvuddelen av regementet så sent som den 20. Det är alltså helt uppenbart att Vetlanda kompanis ryttare inte dödades i Vilnius.

Vad säger då generalmönsterrullan från 1706? Ja, den redovisar mycket riktigt ett antal dödade ryttare och hästar från den aktuella perioden: Olof Nilsson, mördad den 23 mars ; Gabriel Nilsson, mördad den 23 mars ; Joen Persson, mördad den 23 mars ; svenska hästen förkommen på mordet den 23 mars osv. Detta hade dock, som ovan redovisats, ingenting alls med Vilnius att göra. Smålands kavalleriregemente befann sig ännu den 28 mars vid Kėdainiai, ca 10 mil nordväst om staden. Vem som än mördade de svenska ryttarna – det var i alla fall inte borgarna i Vilnius.

Det är också värt att nämna att den svenska ockupationen av Vilnius och Pociejs angrepp nyligen har skildrats utifrån polska och litauiska källor av den litauiske historikern Gintautas Sliesoriunas i festskriften Praeities Pedsakais.

Källor:

Ericson Wolke, L., Svenska knektar. – Ny, utök. utg. – Lund, 2002

Göransson, G. & Åberg, A., Karoliner. – Stockholm, 1976

Krigsarkivet, Generalmönsterrullor, Smålands kavalleriregemente 1706 (tillg. via SVAR)

Mörner, C. G., Underdånig berättelse af den förrätning och march… // Karolinska krigares dagböcker… VIII. – Lund, 1913. – S. 1-11

Rosen, C. von, Bidrag till kännedom om de händelser som närmast… – I. -. Stockholm, 1936

Sliesoriunas, G., Pirmoji Vilniaus okupacija… // Praeities pedsakais. – Vilnius, 2007. – S. 267-292

Åberg, A., Smålands ryttare // Kungl. Smålands husarregementes historia. – Eksjö, 1975. – S. 13-130

Andra relaterade artiklar:

• 28 juni 2010 -- En Karl XII-strid
• 16 mars 2010 -- Massdeporteringar från Skåne?
• 6 december 2009 -- Felverk eller bålverk – om en klassisk avhandling
• 4 december 2009 -- Johan Fredrik Kaulbars studsare – del 7
• 17 juli 2009 -- Mazepa gjorde rätt! Genmäle på ”Utan Mazepa inget Poltava”.
• 1 maj 2009 -- Skulptör och nazist? Politiska aspekter på Olof Ahlbergs konst
• 2 april 2009 -- Det sköra locket
• 23 februari 2009 -- På kryss med Karl XII och Mannerheim
• 26 januari 2009 -- Särbehandlade ryssar och ett okänt slag?
• 27 november 2008 -- Göran Hägg om svenska kulturpersonligheter som var nazister och ställde upp på utrotningen