Königsberg den 17 Martij.

Man har här Bref ifrån den Swänska Armeen i Littoven af den 4 hujus / hwilka ibland annat medbringa / at ett Muskowitiskt parti af 1000 man til Häst hade i en By Rakow benämd öfwerfallit 80 Swänska Volosger / och 40 deraf nederhuggit / hwaruppå Starosten Crispin har med sitt Folk och de Swänska Volosgerne jagat efter dem / och hint dem ey långt ifrån Minsk / slagit ihiäl 400 / och de öfriga förströdt: Sedermehra woro ett starkt Parti ifrån Armeen utbeordrat åt Minsk / til at fienden / som på den sidan ändå ströfwade / aldeles förjaga: Af desse woro först 50 Dragoner inbrachte / hwilka wetat berätta / at Zaren skal med hela sin macht stå wid Smolensko / och ärna där Hans May:t af Swerige afbida: En annan gång woro af Volosgerne 30 Ryssar inbrachte / hwilke warit öfrige af 300 / som blifwit nederhugne: Konungen i Pohlen hade warit hoos Hans May:t af Swerige i Smorgonie / och länge hållit med hwarannan hemligit samtal / hwarefter Högbemälte Konung begifwit sig tilbaka til sitt Quarter Geranoni: I samma Quarter hade man begynt bygga nya Rum för Konungen / hwaraf man troo (?) / at man ey så snart tänckte på något upbrot derifrån: Där woro åtskillige af Polniske och Litoviske Herrarne hos Konungen / och Felt-Herren Sapieha samt Furst Wiesnoviesky förwäntades.

Det skrifwes utur Curland / at de Swänska läto i hela Landet på alle Hofwen antekna / hwadidär af Hästar och Wagnar kan finnas / och gingo talet / at Armeen med det aldraförsta skulle upbryta.

Vilda den 8 Martij.

Den Posten / som idag 8 dagar sedan härifrån affärdades åt Köningsberg / med hwilken jemwäl bref woro ifrån Kongl. Swänska Hufwudquarteret / blef 3 mijl härifrån af 2 dragoner beröfwat / men de blefwo straxt fasttagne / och sittia ännu i förwar.

Förleden Onsdag reste Furst Wiesnowiesky med sin broder och flere andre högre Ämbetesmän härifrån til det Kongl. Pohlniske Hufwudquarteret / för deras afresa blefwo de här besökte af Woiwoden af Vitepsk / Pocey / och den Cauniske Landtmarskalken Oginsky / som nu hafwa trädt öfwer på Konung Stanislai sida.

Man har kunskap / at Zaren nu för tiden skal wara i Zasnik ey långt ifrån Polotsk / och låter Lifsmedel och Fordenskap bortföra utur alle förrådshusen / låtandes det öfriga / som ey hinner bortföras / kasta i strömen.

Det säyes ock / at Ryssarne skola hafwa afbränt Staden Mohilow / och nederhuggit alla Inwånare / men man wet ännu ey / om det är sant.

General Majoren Bauer står med några 1000 man wid Druyen / och skickar sina partier ut. Dijt åt hade en bekant Partigängare Sivinsky warit på spaning / och under Druyen en Oginskisk Fana uphäfwit och bortfört.

Man twiflar intet / at den Swänska Generalen Grefwe Leyonhufwud lärer iinan kort skicka en del af sin Krigsmacht dit up at Bauer förjaga.

Man wäntar innan kort Hans May:t Konungen af Pohlen hijt / sedan Hans May:t afgiort saken emellan Furst Wiesnowiesky och Felt-Herren Sapieha. Det tros at den Littoviske Krigsmachten lärer komma at anföras af Sapieha / och at en del deraf lärer blifwa afdankat.

I dag wäntas Öfwersten Düker hijt med sitt Regemente.

Allas deras Godz / som hängia sig wid Ryssarne / blifwa til Skatt-Cammaren indragne.

Warschau den 14 Martii.

Woiwoden Potocky har dragit sig med sitt manskap åt Pultowsk / där och Smigelsky sig uppehåller / men huru långt det ännu lidit för Ribinsky / och om han lärer sättia efter den öfwer Weichseln / där om har man än ingen kundskap.

Den Franske Gesanten Marquis de Bonac lärer innan kort begifwa sig här ifrån til Konung Stanislai Hufwudquarter / men arbetar förut med all flijt på en förlikning emellan Woiwoden Potocky och Siniawsky / hwar til det säyes wara god liknelse. Den sednares Fru ärännu här / och förmenas innan kort ärna sig up til Lemberg til sin Herre / til at honom öfwertala at bequäma sig.

Det bekräftas / at Öfwersten Swinarsky / som sidst berättades wara för sin Brefwäxling skul fasttagen och åter undankommen / är igenfunnen och förd åt Lemberg / hwarest Felt-Herren Siniawsky i begynnelsen hade låtit sätta honom i ett slemt fängelse / men sedermera på de närwarande Herrarnes förbön håller honom hederligare. Han skal ställas för Krigsrätt til at swara så wäl för sin Brefwäxling med det widrige Partiet /som för andra otilbörligheter / dem han i det Crakoviske Woiwodskapet skal hafwa bedrifwit. Den Officeren / som första gången hulpit honom undan / och gått tillika bort / är ännu ey igenfunnen.

Det säyes at den Ryske Ministren / som är i Lemberg / skal på Zarens wägnar hafwa tilbudit Siniawsky at wilia återställa til honom Fästningen Bialacerkiew med det wilkor / at Landet deromkring skulle lika wist til någon tid lemnas i Cossaquernes händer / men han hade sådant tilbud såsom orimeligt afslagit.

Det skrifwes utur Ukraine / at Felt-Herren Mazeppa med sin Cossaquiske Krigsmacht war den 17 Februari gången öfwer Dnieper strömen wid Kiow / och at Furst Gallicin / som är Gouverneur i Kiow / hwilken då äfwen war ifrån Zaren tilbaka kommen / hade warit hos honom i Lägret / och bracht honom Zarens befalning at fortskynda sitt togande åt Smolensko / det han ock straxt efterkommit.

Ifrån Lublin berättas / at Felt-Herren Siniawsky har befalt låta det förrådzhuset / som där blifwit af Ryssarne lemnat / föras åt Zamoske / hwilket har illa behagat Adeln i samma Woiwodskap / som hade förment få dela altsamman emellan sig.

Danzig den 18 Martii.

Här äro någre resande komne ifrån de Ryske Quarteren / hwilke berätta / at Zaren har dragit hela sin macht tilsamman emellan Smolensko och Polotsk / och låter sig på en myckit fördelachtig ort forskantza / wiliandes där afbida Hans May:t af Swerige ankomst. Han skal wara öfwer 60000 man starck / förutan Cossaquerne / hwilka utur Ukraine förwäntades.

Det säyes / at Zaren skal förehafwa at låta alle Inwånarne i Narwen bortföras åt Muskow / äfwen som han giordt med Dorpt / och sättia Ryssar dijt igen.

Ribinsky säyes fortsättia sitt togande utur Stor-Polen åt Preussen / doch liggia de Swänske Regementerne under General Majoren Crassaw än stilla i deras Quarter.

Det är mot denna bakgrund Hans Draegers tal i Grand Hotels stora sal i Stockholm den 10 december 1941 ska ses. Talet, som kallades ”Europa der Europeer” (sedan utgivet med titeln ”Europa åt européerna” i svensk översättning) hade anordnats av Svensk-Tyska föreningen. Draeger var ordförande i dess tyska systerförening, Deutsch-Schwedische Vereinigung. Filosofie doktor Hans Draeger (1896-1945) hade 1924 blivit ordförande i Arbeitsausschuss Deutscher Verbände, en organisation som arbetade mot orättvisorna i Versailles-fördraget. 1933 blev han avdelningschef i Wehrpolitischen Amt, en organisation inom det tyska nazistpartiet NSDAP som skulle förbereda SA:s ombildning till den nya tyska armén. Ett kortvarigt uppdrag, då SA:s inflytande beskars kraftigt året därpå.

1934 fick Hans Draeger i stället en viktig roll i relationerna mellan Tyskland och Sverige då han blev chef för Nordische Verbindungsstelle, ett organ som skulle samordna den tyska propagandan i Sverige. Som sådan och titulerad ministerialrat deltog han i det stockholmska umgängeslivet. Han omtalas t.ex. av tjänstemännen på UD Sven Grafström och Gunnar Hägglöf. Båda åhörde även Draeger tal. Detta betraktades som så viktigt att Sveriges utrikesminister borde närvara. Men Christian Günther hade förhinder, och i stället fanns förutom Grafström och Hägglöf även kabinettssekreteraren på UD Erik Boheman i publiken. Där befann sig även kända tyskvänner som Sven Hedin, Clarence von Rosen, professor Hans von Euler-Chelpin och general Henri de Champs som var ordförande i Svensk-Tyska föreningen. Dessutom tyska legationen med prinsparet von Wied i spetsen, ett flertal diplomater samt svenska riksdagsmän.

Den tyska naziledningen hade nu säkrat en stor del av den europeiska kontinenten, och räknade, även om man alltså ville ha hjälp av Sverige, med en seger i kriget mot Ryssland. Därför betraktades den fas som syftade mot livsrum (lebensraum) som avslutad, och man talade i stället om storrum (grossraum), då den framtida ordningen skulle konsolideras. Draegers tal handlade om denna vision, och skulle ”upplysa” den svenska publiken om vad storrumspolitiken innebar för deras del.

Draeger inledde med att beskriva hur Svensk-Tyska föreningen och dess tyska systerförening allt sedan grundandet 1913 arbetat för ”förtroende mellan våra genom blodsband, historia och ödesgemenskap förenade folk och för ömsesidig förståelse.” Tysklands och Sveriges öden var sammanflätade, och båda länderna hade ett kontinentalt intresse som sträckte sig över de egna nationsgränserna. I överensstämmelse med sin egen historia måste Sverige ta ställning till den europeiska utvecklingen.

Gustav II Adolf hade kämpat för en gemensam germansk tanke och för den offrat sitt liv. Karl XII hade när han krigat mot August av Sachsen och tsar Peter av Ryssland kämpat för en kontinental lösning. Historieforskningen hade ännu inte nått fram till en enhetlig uppskattning av Karl XII, men i långtgående samstämmighet karaktäriseras hans handlingssätt som utslag av europeiskt tänkande. Enligt Draeger var han utan tvivel en av de första verkliga européerna. Även i moderna tider hade Sverige visat prov på en europeisk etik, som i samband med bildandet av Förenta Nationerna.

Det var till detta historiska arv Draeger ville knyta an, och han liknade Europa vid en byggnad, till vilken grunden redan lagts. En tidig förelöpare till ett europeiskt enande var romarriket, sedan hade Karl den Store och Napoleon gjort sina försök. Allt sedan Peter den Stores dagar hade Ryssland försökt hindra ett sådant enande, och Karl XII:s fälttåg mot denne måste betraktas som en naturlig europeisk reaktion mot dessa mål. Det tsaristiska stävandet efter världsherravälde hade sedan omvandlats till sovjetsystemets strävan efter världsrevolution. Men det europeiska enandet har även haft en fiende i England, som alltid saknat ett europeiskt medvetande och i stället försökt att försvaga den europeiska kontinenten, därigenom minskande hotet mot dess eget land.

Det första världskriget hade startats av England, för att försvaga de europeiska länderna. Efter kriget fanns möjlighet till ett europeiskt enande, men istället pulvriserades Europas kärna till betydelselöshet. Krigets segerherrar, England och Frankrike, styrde med Förenta Nationerna som instrument. Men aldrig hade slagordet ”Europa åt européerna” försvunnit ur folkens föreställningsvärld. En europeisk ordning var en nödvändighet av såväl moraliska och rättsliga skäl som av förnuftsskäl, och har sitt ursprung i politiska, ekonomiska och kulturella orsaker.

De tidigare försöken att ena Europa hade misslyckats eftersom de baserats på underordnande, där de europeiska länderna styrdes av en dominerande makt. Nu däremot skulle, enligt Draeger, Europa enas genom ett andligt och politiskt uppvaknande hos de europeiska folken och de skulle styras genom samordning. Kriget var det instrument som användes för att åstadkomma denna nya europeiska ordning, som inte skulle präglas av dominans från Tysklands eller axelmakternas sida. Inte heller skulle den nationella suveräniteten kränkas av nyordningen, utan alla länder skulle ingå i en europeisk mosaik av självständiga och samarbetande länder.

Inte heller skulle nyordningen hindra enstaka länder från att delta i världshandeln och i övrigt utveckla sina näringsgrenar. Tvärtom uppmuntras länderna till att utveckla sina näringsliv, som hittills stått i ett motsatsförhållande till Englands egennyttiga strävanden. Men de europeiska länderna skulle sträva efter självförsörjning på de viktigaste områdena för att förhindra beroenden som skulle kunna begränsa självbestämmandet. Tillsammans med Tyskland skulle de även delta i uppbyggandet och kultiverandet av Östeuropa, som hittills p.g.a. den europeiska splittringen varit utsatt för asiatiska påverkningar.

Draeger målade upp en hotande framtid, där ett svagt Europa klämdes mellan ett ekonomiskt starkt Panamerika, och ett befolkningsmässigt överlägset Asien. Den kamp som axelmakterna förde var för Europas framtid, och kriget i sig själv hade en enande verkan. Det nya Europa skulle födas ur ett motsatsförhållande till den kommunistiska och judiska splittrande faran. Men även kampen mot England var nödvändig eftersom de motverkade ett starkt Europa. Återigen försvagades den germanska stammen genom en blodig fejd. Men ännu fanns möjligheten att delta i kampen för den europeiska gemenskapen och ”arbeta på ett verk, som giver vårt handlande en plats i våra länders, vår ras´och vår världsdels historia.”

Talet fick en entusiastiskt mottagande av medlemmarna i Svensk-Tyska föreningen. Sven Grafstöm antecknade däremot ”Vi ha sällan hört så mycket smörja framsagd med sådan suffisans, som under detta föredrag.” Erik Boheman kallar det ett ”ganska vidrigt anförande” och beskriver den efterföljande supén. Han hade då Draeger som bordsgranne, och denne anförtrodde då Boheman att han inte kunde stanna i Sverige så länge. Hitler hade större uppgifter i åtanke för honom, som generalguvernör i Kaukasus. Insmickrande tillade han att ”För att övertyga er, Herr Statssekreterare, om hur ärligt Führern menar med den europeiska nyordningen, kan jag försäkra er, att när det nya Europa är färdigbildat, har Führern ingenting emot att utnämna en framstående svensk till vice generalguvernör.” Samtalet avstannade när Boheman uttryckte sin tveksamhet om huruvida Tyskland någonsin skulle erövra Kaukasus, och tillade att Sverige har goda förbindelser med Sovjet.

En mer entusiastisk åhörare var Sven Hedin, som framförde auditoriets entusiastiska tack för de tjusande framtidsvyer som rullats upp i Draegers tal. Särskilt ville han tacka Führern för den roll som han med känd generositet ville ge Sverige i det framtida Europa. Han liknade Sverige vid en oas i öknen. Men även en oas hade en viktig roll att fylla, det visar det svenska stödet till Finland. Sverige, som åtnjutit en lång fred, och som kultiverat Finland och Baltikum, förstod att det tyska målet är en långvarig fred. För Sverige var det enligt Hedin en särskild glädje att arbeta för det nya Europa.

Sven Hedin skrev även ett förord till Draegers tal när det gavs ut på svenska i april 1942. Han kallade det ”en fanfar på tröskeln till den nya tid som stundar” och ord från en tysk representant som verkligen skulle tas på allvar. Hedin menade att det enda hotet mot Sveriges frihet kom från öster. Två gånger hade svenskarna gjort sig förtjänta av mänsklighetens tacksamhet. Då gränsen för den västerländska kulturen flyttades österut över Karelens vildmarker till gränsen mot Asien där den ännu låg, och genom Gustav II Adolfs insats i det tyska kriget. Han uppmanade till ännu en insats genom att gå i främsta ledet bland Europas nationer för att timra upp ”förbrödringens framtidsrike”.

Källor

Almgren, Birgitta (2005). Drömmen om Norden: Nazistisk infiltration i Sverige 1933-1945. Stockholm.

Arnstad, Henrik (2006). Spelaren Christian Günther: Sverige under andra världskriget. Stockholm.

Boheman, Erik (1964). På vakt: Kabinettssekreterare under andra världskriget. Stockholm.

Dagsposten 1941-12-11

Draeger, Hans (1942). Europa åt européerna. Berlin.

Grafström, Sven (1989). Anteckningar 1938-1944. Stockholm.

Hedin, Sven (1942). ”II. Förord”. I: Draeger, Hans. Europa åt européerna. Berlin.

Hägglöf, Gunnar (1972). Samtida vittne: 1940-1945. Stockholm.

Hägglöf, Gunnar (1984). Vägen ut. Stockholm.

Stockholms-Tidningen 1941-12-11

Stockhurst, Erich (2000). 5 000 Köpfe: wer war was im Dritten Reich. Kiel.

Thulstrup, Åke (1962). Med lock och pock: Tyska försök att påverka svensk opinion 1933-45. Stockholm.

Königsberg den 10 Martij.

Ifrån den Swänska Krigsmachten i Littoven har man nu på några poster inge Bref haft / men den samma ligger alt stilla / och säyes det / at Konung Stanislaus skal wara i Vilna / hwarest man mente en Riksdag skola hållas / det man där hän lemnar.

Det skrifwes utur Curland / at Generalen Grefwe Leyonhufwud war i Mitaw / och ärnaderesa derifrån til Hans May:t af Swerige. På den sidan hörde man aldeles intet mehr af Ryssarne / hwilka hafwa hela tracten wid Dünaströmen förlåtit / och låta jemwäl ifrån Polotsk deras saker bortföra.

Man ser här bref utur Lifland / at Ryssarne på deras wanlige sätt i Dorpt framfara. Utaf Inwånarne skola en del wara halshugne / de öfrige med Hustru och Barn til 1400 siälar bortförde. De föra Stycken och Klockor med sig / hwaraf man sluter / at de wilia orten förstöra och öfwergifwa.

Warschaw den 7 Martij.

Felt Herren Siniawsky har låtit befalning afgå til Cron-Armeen at på första wink wara färdig til upbrott / men det blifwerr hållit mycket hemligen hwart åt det gäller.

Öfwersten Swinawsky / som för några wekor sedan giorde uptoget wid Kalisk emot Woiwoden Potocky / har kommit till Siniawsky / och bracht honom några Fångar tilhanda / hwaribland är en Öfwerste och en Öfwerst-Lieutnant / men blef sielf strax tagen i förwar / aldenstund Felt-Herren hade upfångat några hans Bref / af hwilka man märkt / at han hade begynt inlåta sig med det widrige Partiet. Utur samma förwar hade han kommit undan med en Officerares tilhielp / hwilken war en Lifländare / och gått med honom tillika bort / men Felt Herren skal hafwa skickat Partier efter på alla wägar / och fått dem fast / låtandes föra dem åt Lemberg.

Siniawsky har på nyo skrifwit til Primaten Schembeck / och begärt / at han måtte komma tilbaka i Riket igen / men denne har ursächtat sig för sin opasslighet skul / och lofwat wilia det göra / så snart hans hälsa tillåto. Man säger / at bemälte Primat har fått swarifrån Zarens Ministrer på sitt Bref angående Fästningen Bialacerkiews och Ukraines återställande / men sådant har ey warit nöyachtigt / fördenskul har han det samma på ett eftertryckeligt sätt förnyat.

Ifrån Ribinsky har man den efterrättelsen / at han för några dagar gått förbij Lovicz och fortsatt sitt togande med en sådan hastighet / at man tror honom kunnat uphinna någre af Woiwoden Potockys Folk / innan de kommit öfwer Weichseln / och at han wäl torde wåga sig at gå öfwer efter honom. Denne säyes hafwa dragit sig åt Bugströmen / och ärna sig åt Littoven / så framt han med macht blifwer eftersatt / i synnerhet om det är sant / som här utsprides / at ett utskått af Cron Armeen kommer ifrån Lublin hijt utföre / och skal redan wara alenast 14 mijl härifrån / på hwilken händelse bemälte Woiwod får Fienden både för sig och på Ryggen / och lärer då nödgas draga sig undan åt Littoven. Hans wärfningar här gå slätt för sig / och har hans Öfwerst-Lieutnant / som där med är til wärka / ey mehr än 50 man tilsammanbracht / af hwilka jemwäl några dageligen rymma.

Den Franske Gesandten Marquis de Bonac är för några dagar sedan ifrån Danzig hijtkomen.

Utur Stor-Pohlen den 6 Martij.

Den Swänska Öfwersten Zülick / som någon tid stått i Kosten är derifrån togat med sitt manskap / och har delt Spanmåhlen och Hafran / som han ey kunnat föra med sig / ibland Borgerskapet. Twå mijl ifrån Kosten mötte honom 1000 man / hwilke kommo at honom förstärkia / men han tog dem med sig tilbaka / och togade åt Posen.

Ribinsky skal med några 1000 man stå wid Kalisk / och utskrifwer pålagor i hela Woiwodskapet / det han så snart ey synes wilia förlåta / så framt han ey med macht drifwes derut / hwilket man menar / at Öfwersten Zülich lärer försökia.

Danzig den 11 Martij.

Det säyes / at Ribinsky med 12000 man skal wara i antog hijt åt Preussen / i mening at inskränckia och oroa de Swänska Regementerne under General Majoren Crassow / och göra dem underhållet swårt samt förhindra pålagornas utskrifwande.

Felt Herren Potocky och Printzen Lubomirsky woro wid den sidste Postens afgång ännu i Thorn.

Man begynner åter åtskilligt tala om Felt-Herren Siniawsky / och Cron-Armeen / och säyes det / at Primaten Schembeck skal åter hafwa bracht honom på de förre widrige anslag emot Konung Stanislaus.

Kongl. Swänska Hufwudquarteret Smorgo-
nie i Littoven den 15 Februarij

Hans Kongl. May:t har änteligen här stadnat / sedan Hans May:t med 3 Regementer ifrån Grodno och hijt / som är 30 mijl / de flychtande Muskowiter förfölgt / låtande utom dess 1500 Volosger så tätt hängia dem i ryggen / at de ey kunnat gå afsides / eller göra någon skada på sidorne / utan alenast wid stora wägen / där de gått förbij / några Huus och Lador afbränna. Volosgerne hafwa deras Partier / som blifwit utsände / strax bortsnappat / och esomoftast Fångar inbracht. I synnerhet hafwa de den 11 hujus ey långt ifrån Olsiany uprifwit ett Fientligit Partij af 200 Hästar / hwaraf de störste delen nedergiort / och inbracht 2 Ryttmästare med 50 gemene / samt 150 Hästar.

Den 12 ankom oförmodeligen under hijtresan til denna orten Starosten Crispin med 30 Fanor af Printz Wiesnowieskys Troupper / hwilken alt ifrån Samoyten gått efter Fienden / upgångade samma dag twå Fientlige Partier / ett af 30 / och det andra af 20 Hästar / som warit utsände at bränna / hwaraf en Lieutnant med några gemena äro hijtsände.

Den 13 / då Fienden wille Staden Lebesjova 6 mil här i från bättre fram / öfwerföllo honom de Swänske Volosgerne / och nedergiorde 300 af den hopen / som fölier Mentzicof / hade ock mera kunnat uträtta / om de ey warit för hetzige / utan welat afbida de andras ankomst / som alenast en mijl warit tilbaka / warande Fienden igenom deras ifrige anlop blefwen mehr skygg.

Man har i några Nattläger warit Mentzicof och Oginsky när på hälarna / och som så wäl Crispin med sitt Folk / som alle Volosgerne / Hwilka Majoren Trautvetter med några 100 Dragoner påfölier / utan uppehåld sättia efter Fienden / så wäntar man stundeligen at få höra om deras förrättning. Zaren sielf förnimmes redan wara i säkerhet.

I medlertid är Landet ränsat ifrån Muskowiterne / som med en otrolig förskräckelse hasta til sina gräntzer / och blifwa nu Regementerne / efter som de hinna påfölia / förlagde uti Winterquarter / hwilke til 40 mijl omkring komma at utbredas. Man finner allestädes tilräckeligt förråd / besynnerligen i desse orter / hwilke såsom hörande til åtskillige af det widrige Partiet / hafwa merendels warit befriade.

Om Hans May:t ey fruchtat at afmatta dess Troupper för mycket / skulle man otwifwelachtigt ey alenast en stor del af Fiendens hafwa upfångat / utan ock ännu i Winter kunna det mästa med Gudz hielp uträtta / men Krigsmachten måste hafwa tid at uthwila efter ett togande ifrån Weichseln öfwer 80 mijl / och sättia sig dermed i tilstånd at gå widare / så snart det kan ske.

Fiendens Tross och Wagnar äro merendels lemnade i sticket / som doch mäst kommit Bönderne til godo / hwilke för Ryssarne öfwer alt upkastat Broarne / och sålunda betient sig af deras räddhoga / som alt lemnat efter sig / til at så mycket fortare kunna undanlöpa.

Denne orten är eliest märkwärdig deraf / at här är den berömlige Scholan / hwarest man lärer Biörnar dansa / och annat Uperie / dem man sedan förer kring Europa / och låter see för Penningar.

Ett annat af den 18 Februarij.

Lieutnanten Dalheimhar med 30 Hästar warit alt in til MInsk / och oachtat at han ey warit starkare / hafwa doch de Fientlige Troupperne / som den wägen tagit / af honom blifwit skrämde at natt och dag fortsättia deras flycht.

Någre Adelsmän / som sig sammansatt / hafwa några dagar tilförende borttagit 3 Mentzicofs med Penningar lastade Wagnar / som kommo från Muskow / och skulle gå til Köningsberg / samt nedergiort 30 Dragoner / hwilka dem beledsagat.

Brigadieren Mülenfelt / som med 3000 Dragoner skulle bewara Bryggan wid Grodno / och det ey kunnat efterkomma / är derföre på Zarens befalning blefwen tagen i förwar / hwar utur han sluppit undan / och är hijtkommen / gifwandes god underrättelse om Fiendens förehafwande.

Konungen i Pohlen är til Geranowy 12 mijl härifrån efterkommen / och har med åtskillige Polniske Herrar där Ståndquarter.

Warschau den 28 Februarij.

Man har haft Bref ifrån Konung Stanislai Hofstat daterade den 8 hujus i Ostrzijn ey långt ifrån Lida i Littoven / hwilke medbringa / at hans May:t war samma dagen ditkommen / men Hans May:t af Swerige war 13 mijl förut / och blefwo togandet så ifrigt fortsatt / at Muscowiterne / hwilke elliest hade sig föresatt at tända elden på alt efter sig til at derigenom betaga underhållet för den Swänska Krigsmachten / ey fått rådrum der til / utan lupit ifrån altsamman / och har högstbemälte Konung til at dem desto förr påhinna / tagit en annan wäg / än i förstone war ärnat / lemnat Wilna på wänster / och wänt sig åt höger och Minsk.

Woiwoden Potockys folck fortsättia här deras wärfning / men han sielf har wänt sig neder åt Thorn / och på erhållen kunskap af Printz Lubomirsky / som förklarat sig för det Confedererade Partiet / stod där i negden / sänt Smigelsky med störste delen af sina Troupper ditåt förut / hwilken ock wid Thorn förraskat Lubomirsky / och twungit honom efter ett litet motstånd at på nyo gifwa sig på Konungens sida. De skola sedan med hwarannan wara gångne öfwer Weichseln.

Danzig den 4 Martij.

Woiwoden Potocky / Smigelsky och Printz Lubomirsky hwilken de nyligen / som sidst berättades / hafwa fått i deras händer / äro nu i Thorn / men deras Folk / som jemwäl gått öfwer Weichseln / draga sig öfwer Plotsko åt Pultowsk.

Ribinsky säyes med sitt manskap toga åt Stor-Pohlen och Posen.

Det skrifwes ifrån Grodno / at den Swänske Krigsmachten har i 3 wekor dageligen marcherat där öfwer Bryggan / och at de Dükerske och Taubiske Regementerne woro de sidste / som den 18 Februarij gått öfwer.

Från Litauen rapporterades om den svenska erövringen av Grodno och jakten på de retirerande ryssarna. Det lätta kavalleriet var som vanligt aktivt och svenskarna fick nu också hjälp av starosten Kryszpin Kirszensztejn, möjligen Kazimierz Franciszek och inte den mer bekante Jerzy Hieronim.

Kongl. Swänska Fält-Lägret wid Bielsice i Littoven den 31 Januarij.

Muskowiterne / som i förstone hafwa men Volosger alenast warit utsände at dem oroa / hafwa öfwer Hans May:tz oförmodade ankomst blifwit så bestörte / at de wid de swåraste Pass / såsom wid Sosona öfwer Bibra strömen och Niemen ey hafwa understått sig at göra någon motstånd / utan lemnast oss deras Winter-Quarter tämmeligen wäl försorgde. Och som Hans May:t utaf Fångar / så wäl som utaf åtskillige uppsnappade Bref hade förmärkt deras förwirring / gick Hans May:t den 27 ifrån Lugovitz (eller långa Byen) med 600 hästar til at upsökia ett Ryskt Parti af 2000 Dragoner / hwilke woro quarblefne på andra sidan / och kom i skymningen till Bryggan wid Grodno / som af Fienden war giord til at draga sina Troupper deröfwer / nedergiorde Wachten / och bemächtigade sig Bryggan. Men som Fienden på sidan åt Grodno i hast fick upkasta någre stockar / lemnade Hans M:t där en wacht / och blef öfwer natten på Fältet. Volosgerne / som warit ute på spaning / hafwa i medlertid, anträffat och slagit ett Ryskt Parti af 70 Hästar / och då det wille gå åt bemälte Brygga / förföll de ånyo i de Swänskas händer / hwarest Capiteinen Venediger med 30 gemene blef Lifwet skänckt. Under detta hörde man hela natten i Staden ett stort gny och roop / då ock Zaren samt Mentzicof / som nyligen warit tilkomne / skyndade sig bort / och wijste dem androm wägen.

Wid dagningen gick Hans May:t något bättre up öfwer Ijsen / och kom lyckligen in uti Staden / då Fienden någre timar förut war afweken. Bryggan blef derefter förbätrat / men som Ryssarne hade förnummit de Swänska ey hafwa warit starkare / kommo de de föliande natten igen med 1500 Hästar / i mening at dem öfwerrumpla och taga Bryggan igen / men blefwo af 30 Dragoner / som först kommo til Häst / uti gatan så bemötte / at de måste draga sig utur Staden igen / då Hans May:t med hela Partiet dem eftersatte / och åtskillige nedergiorde.

Uti Staden lågo någre döde / och där ibland en Capitein / på Fältet hade man dem ännu ey räknat. Af de Swänska är ingen död / men någre alenast sårade. Man har morgonen derefter låtit Volosgerne hänga dem i ryggen / hwilke ock någre Fångar insändt.

De Fientlige Troupperne / som legat i Tycozin och der omkring / äro nu sålunda afskurne ifrån återkomsten / och gå nu de Swänske Regementerne / så fort de hinna / öfwer på denna sidan / och fölia Fienden efter / som här begynt bränna de närmaste Hofwen.

Jesuiterne i Klostret / där Zaren gästat / berätta med hwad bäfwande han dragit sig af / sedan han 3 dygn har haft sin wagn förespänd / och at den Keyserlige Generalen Michus af sine undfångne sår war afleden.

En stor myckenhet af Adel och Bönder hafwa fölgt de Swänska Troupperne alt in til Grodno / och på många ställen tagit af Fienden god byte. Fienden går på wägen åt Vilna / och [hotar at] (?) wilia afbida de Swänska / hwilket tiden skal utvisa.

Vilda den 16 Februarij

Hans May:t af Swerige är förleden Onsdag den 12 hius med någre Regementer til Häst ankommen til Storgem (?) 10 mijl här ifrån närmare åt Ryske gräntzen / och har där wid sin ankomst en stor hop Calmuker anträffat och nedergiort. Hans May:t Konung Stanislaus är ock i antog dijt ifrån Grodno / ock togar Footfolcket öfwer Leida och Osmiana samma wägen. Ryssarne skynda sig med all sin macht tilbaka åt gräntzen / och blifwa af Swänska Partier eftersatte.

Här i Landet finnes här och där efteråt en hop Camucker och Cossaquer / hwilke på åtskillige ställen uphinnas och nederhuggas. I förgår har General Adjutanten Canifer öfwerrumplat en del deraf wid (?) Molodeczno / nedergiort de mäste / och fört de öfrig til Hufwudquarteret. Til at förfölia denne ohyran är ock Starosten Crispin förleden Tisdag med sin 1000 Hästar härifrån upbruten / och har dagen efter i Markovo anträffat 600 Calmucker / dem han neerhuggit utan at gifwa någon Quarter. Han har sedan warit hos Hans May:t af Swerige / och blifwit helt nådigt bemött / samt fått befalning at öfwer alt Calmuckerne och Cossaquerne eftersättia.

Felt-Herren Wiesnoviesky har förlagt sitt Folk omkring Kaven i Quarter / och begynna nu de Fanorne / som för någon tid sedan gått ifrån honom öfwer til Oginsky / komma til Fält-Herren tilbaka igen.

Den sidst omrörde Brigadieren / som war dömd ifrån lifwet / och kommit at rymma / är gången åt Preussen / och tillika en hel hop andre Tyske Officerare / hwilke dragit sig utur Zarens tienst.

Här komma nu eliest dageligen många Swänka Officerare ifrån Kongl. Hufwudquarteret / och inköpa hwad de behöfwa.

Warschau den 22 Februarii.

Man förnimmer / at Woiwoden af Kiow Potcky och Smigelsky uppå erhållen kunskap om Ribinskys upsåt at dem upsökia och hämnas den sidst ledne skadn / skola wara ifrån Lovicz åt Lencitz upbrutne til at honom möta / och wåga med honom en Träffning / hwaruppå man nu wäntar utgången. Bemelte Woiwod har af denne Staden fordrat en pålaga af 3000 Gulden / hwilke Penningar skola til nya wäfningar anwändas / och är man nu derföre med honom i dagtingan. Felt-Herren Siniawsky säyes wara den 6 hujus til Lemberg tilbaka kommen.

Danzig den 26 Februarij.

Man har ännu ingen wisshet / huru långt Hans May:t af Swerige är med Armeen kommen / eller hwad i de orterne egentligen förelöper. Rychtet är at Hans May:t skal emellan Vilna och Minsk hafwa anträffat och slagit några 1000 Ryssar / såsom ock at det Ryska Artolleriet skal på en annan wäg wara af de Swänska eröfrat / och de Regementerne / som det samma beledsagat / slagne / men sådant är ännu owist.

Det bekräftas ifrån Warschaw / at förlikningen emellan Konungen i Pohlen och Felt-Herrn Siniawsky samt Cron-Armeen är träffat / fördenskul laga sig de Pohlniske Herrarne / som här sig uppehållit / til redz at med deras hushåld begifwa sig åt Warschaw / efter någon fara ey widare är å färde.

Det skrifwes ifrån Thorn / at Smigelsky med 13 Polniske Fanor och 200 Dragoner är för 3 dagar sedan kommit dit i negden / och har oförseendes öfwerrumplat Printz Lubomirsky i sina ståndquarter / hwilken har sig strax gifwit / och har med Smigelsky för sin Person begifwit sig til Woiwoden af Kiow Potocky i Sluzevo / men hans Folk äro i Podgurse i förwar quarbehålne. Man sluter här af / at Lubomirsky lärer hafwa haft något widrigt i sinnet / och at han nu lärer nödgas at sig bequäma.

I published two new articles in the series 300 år gamla nyheter, the story of the campaign against Russia in 1708-1709 as it appeared in the Swedish newspaper Ordinaire Stockholmiske Post Tidender 300 years ago.

In another item called Breven till Sverige I compared one of the newspaper reports with a letter from the Field Chancery official Olof Hermelin to his friend Samuel Barck, who edited the paper. The similarities were substantial, but it was also apparent that Barck hade removed some unfavourable news and made other items even more favourable than they were in the letter.

I also wrote a couple of articles on new books about Mazepa – Mer om Mazepa and Nytt i bokhyllan 2008:3. Both focused on the writings of Tatjana Tairova-Jakovleva, who recently published both a biography of the Ukranian hetman and a edition of letters and other documents, mainly from the so called ”Baturin Archive” captured by the Russians in 1708. Both works are extremely interesting and give a balanced view of the subject, although I am a bit puzzled by certain details in the narrative when the biography reaches the critical period 1708-1709.

Two other items, Belägringen av Fredriksten : 2. Belägringskåren and Mordmotiven : 1. Sjättepenningen, focused on the siege of Fredriksten in 1718. The first included a list of the infantry regiments that were camped in the vicinity of the fortress and the second discussed one of the possible assassination motives, the introduction of a new tax.

I also wrote a piece about the Russian newspaper Vedomosti, which first appeared in December 1702.

Ett antal svenska generaler omnämns i breven. Främst märks förstås den allestädes uppdykande ”Levengaupt”, men också ”Rejnšeld”, ”Šlippenbach” och ”Nirot” liksom förstås den svenske kungen. Bokens kanske intressantaste del är de brev som Mazepa sände till Menšikov 1704-1705, alldeles i synnerhet rapporterna från hetmanens polska fälttåg hösten 1705 då hans huvudkvarter under en tid låg i närheten av Lublin.

Det är inte någon idyllisk bild Mazepa tecknar. Den förtvivlade hetmanen berättar att senatorer och andra adelsmän ständigt uppvaktar honom med krav på ”rättvisa”, medan trupperna lider brist på både det ena och det andra. Hans soldaters plundringar, i vissa fall utsträckta till även kyrkorna, utgör ytterligare en börda. Den polska civilbefolkningen, skriver Mazepa, underrättar svenskarna om hans krigsföretag eftersom dessa annars hotar med stränga straff. Den svenske kungen låter i sina brev utsprida att han tänker marschera mot tsarens styrkor i Litauen, men Mazepa försäkrar att det bara är bluff. De bästa svenska trupperna, har Augusttrogna borgare i Warszawa försäkrat, står ännu långt borta i väster för att hindra sachsarna från att bryta in i Storpolen. Mazepa berättar också om räder mot Warszawa tillsammans med kronreferendarien Rzewuski, alltså rimligen de strider som utkämpades vid bron från Praga i mitten av oktober 1705. Man får emellanåt känslan av att Mazepa något överdriver sina egna prestationer, men vilken underbefälhavare har inte gjort det?

En liten lustig detalj är att ”Nirot” i registret får heta Magnus Wilhelm. Jag har sett samma misstag i polsk litteratur, så det rör sig antagligen om ett spritt missförstånd. Magnus Wilhelm var i själva verket verksam i Baltikum och blev aldrig mer än överste. ”Warszawa-Nieroth” hette naturligtvis Carl i förnamn.

Källa:

Getman Ivan Mazepa : dokumenti iz archivnych sobranij Sankt-Peterburga. Vyp. 1. 1687-1705 / Sost. T. G. Tairova-Jakovleva. – SPb : Izd-vo S.-Peterb. un-ta, 2007
ISBN 978-5-288-04241-6

Königsberg den 19 Februarij

Ännu är inge bref eller tidender ifrån den Swänska Krigsmachten / men det berättas för wisso ifrån gräntzorterne / at Hans May:t af Swerige jagade efter Ryssarne / och at Konungen i Pohlen fortsatte togandet efter med starka dagsresor. Marchen säyes gå öfwer Minsk åt Smolensko / och wil det berättas / at det Ryske Footfolket skal redan wara ifrån Rytteriet afskurit / och löpa fara at blifwa af de Swänska öfwerfallit.

Om den sidst omrörde Träffningen wid Grodno har man ey heller sedermera några wissa omständigheter erhållit / men det säyes / at åtskillige förnähme Ryske Officerare skola där wid blifwit dels slagne / dels sårade / utan at man rätt wet antalet på någon dera.

Så snart General Majoren Bauer hade om denna handeln fått tidender / har han med sitt Folck i största hastighet och oreda dragit sig tilbaka åt Polotsk / så at Düna strömen är nu aldees frij ifrån Riga alt dit up åt.

Vilda den 9 Februarij.

Mentzicof kom förleden måndag med sitt Rytterij hijt ifrån Grodno sidan / och aldenstund strax derefter wisse tidender inlupo / at ett Fientligit Parti woro sedt 6 mijl härifrån wid Solencz /och at hela den Swänska Krigsmachten war ifrån Grodno i antog öfwer Dzinzol och Lida / warandes owist / hwad wäg den samma togo / antingen hijt åt / eller åt Minsk / begaf sig Zaren tillika med Mentzicof och flera Generaler här ifrån förleden Onsdags morgon bittida / tagandes wägen öfwer Osmiana åt Danilowicz en ort / som ligger mit emellan Minsk och Polotsk / wiliandes där rätta sig efter de Swänskas togande / antingen det då gulle åt Polotsk eller Smolensko / til hwilken ända Felt Marskalken Scheremetof hade defalning at draga alt Fotfolket tilsamman åt samma ort.

Dagen för Zarens afresa blef det öfwer hela Staden utblåst / at man skulle alle Lifsmedel och Krigsbehör utlefwerera / och war jemwäl anstalt giord / at all Spannmåhl / som warit tilsammanförd / skulle förbrännas och kastas i strömen / men det blef så brottom wid affärden / at man förgat altsamman. En Lieutnant / som gaf sig ut för Mentzicof Cammarjunkare / wiste nyttia denne oredan / och under förewändning / såsom hade han Zarens befalning at tända Eld på Staden / skrämde Folket til at gifwa sig en hop Penningar / oachtat Starosten Oginsky / hwilken med sitt Folk war efterblefwen / honom sådant lät förbiuda.

Wid aftogandet blefwo en stor myckenhet Hästar medtagne / såsom ock en hoop Folk til at wisa wägen /af hwilka ännu ingen är tilbakakommen. Om Torsdags aftonen togade Oginsky af efter Zaren med sine Polniske Fanor / och om Fredags morgonen bittida inföll ett främmande Parti uti Förstaden och bortsnappade de Oginskiske Valacherne / som woro quarlemnade til at afkasta Bryggan öfwer Vilia strömen / dragandes sig der med tilbaka igen.

Igår kom ett annat starkare Parti hijt in i Staden / ransakade alle Husen / förseglade på Slottet alle Lifsmedel / som af Ryssarne woro lemnade / och förde någre qwarblefne Ryssar med sig bort. I dag är Starosten Crispin sielf hijtkommen ifrån Kaven / dijt Felt-Herren Wiesnoviesky i Torsdags war anländ / och hade begifwit sig i går derifrån igen / förläggandes der omkring sina Troupper i Quarter.

Man wäntar stundeligen Swänska Troupper hijt / men om Hans May:t af Swerige sielf lärer komma / hwilken förleden Onsdag har warit i Lida 14 mijl härifrån / wet man ey wist. Ryssarne hafwa på alla orter giort alt tomt efter sig / alenast i Grodno och här hafwa de Swänska kommit dem för hastigt uppå.

Den Brigadieren / som har lemnat Bryggan wid Grodno efter sig obränd / war redan derföre dömd ifrån Lifwet / men har kommit at rymma bort tillika med 14 Mentzicofs Hautbois Blåsare / af hwilka 11 hafwa gifwit sig i Felt-Herren Wiesnovieskys tienst / sedan de öfrige 3 blifwit utaf ett Crispins Parti oförseendes ihiälslagne.

P. S. Nu på stunden får man tidender / at Hans May:t af Swerige ey kommer denna wägen / utan förfölier Ryssarne öfwer Minsk.

Warschau den 15 Februarij.

Ifrån det Swänska Lägret / eller ifrån det Kongl. Polniske Hofwet har man sedermera inga Bref haft / men resande / som ifrån den sidan komma / weta berätta / at Konungen i Swerige redan en lång wäg in i Littoven hade Ryssarne efterjagat / och at Konung Stanislaus war för 8 dagar sedan 8 mijl på andra sidan om Grodno.

Man har utur Stor-Polen / at Woiwoden af Kiow Potocky / och General Majoren Smigelsky hafwa för 8 dagar sedan wid Wielicz öfwerrumplat 27 Fanor af Ribinskys Folk / och efter ett kort fächtande twungit dem til at gifwa sig / och swäria Konung Stanislaus / ehuruwäl det säyes / at någre deraf hafwa sådant oachtat nattetid rymt bort igen.

Detta at hämnas skal Ribinsky med de öfrige sine Troupper wara åt Stor-Pohlen i antog / och är Potocky i desse dagar gången tilbaka åt Lovicz i förhopning at kunna winna Printz Lubomirsky til ståndachtighet på Konung Stanislai sida. Man wäntar bemälte Printz hijt innan några dagar / och lärer jemwäl den Franske Gesanten Marquis de Bonac / som här til uppehållit sig i Danzig / nästkommande weka sig här infinna.

Danzig den 18 Februarij.

Ifrån den Swänska Krigsmachten i Littoven är ännu inge Bref inkomne / och kan man altså ey weta / om Hans May:t af Swerige fortsätter togandet ända åt Muskow / eller tänker sig i Littoven något uppehålla. I medlertid är det wist / at Muskoviterne draga sig på alle sidor tilbaka åt deras Land.

De Swänske Regementerne under General Majoren Crassaw liggia nu i denna Stadens länderier inquarterade / och må där myckit wäl / men hålla därhos en ganska god ordning.

Livgardet (4 bataljoner)
Grenadjärbataljonen (1 bat.)
Hallands regemente (2 bat.)
Jönköpings regemente (2 bat.)
Kalmar regemente (2 bat.)
Kronobergs regemente (2. bat.)
Skaraborgs regemente (2 bat.)
Smålands femmänningsregemente (2 bat.)
Södermanlands reg. (2 bat.)
Upplands femmänningsregemente och Västgöta femmänningsregemente (1 bat.)
Upplands regemente (2 bat.)
Västgöta tremänningsregemente och Bergsregementet (1 bat.)
Västgötadals regemente (2. bat.)
Västerbottens regemente (2 bat.)
Västmanlands regemente (2. bat)
Västra Skånska regementet (1/2 bat.)
Älvsborgs regemente (2 bat.)
Östgöta infanteriregemente (2 bat.)
Östra Skånska regementet(1 bat.)

Nu är det inte troligt att alla dessa regementen verkligen deltog i själva belägringen, eftersom det fanns behov även på annat håll. Smålands femmänningsregemente till fot generalmönsterrulla från 1719 innehåller t.ex. inte några noteringar om soldater som hade stupat vid Fredriksten.

Ingenjören Philippe Maigret hade inför fälttåget gjort upp ett förslag som innebar att det för operationerna mot Fredriksten behövdes 6 000 man för själva belägringen, en tranchévakt om 1 000 man och en arbetsstyrka om 500 man som arbetade i ett fyradagarsschema – tre dagar vila och en arbetsdag. Även om alla deltagande förband (bataljonsstyrka på ca 600 man) inte var fulltaliga är det uppenbart att Karl XII inledningsvis måste ha förfogat över närmare tre gånger så mycket folk. Anledningen till det kan bland annat ha varit den norska strategin, kungen måste inför fälttåget ha förberett sig på en situation där de dansk-norska stridskrafterna stod kvar i sina förberedda försvarspositioner – vilket ju också var deras ursprungliga plan. Han kan också, när väl den norska reträtten blivit klar, ha önskat att forcera belägringsarbetet hårdare än vad Maigret hade tänkt sig, till exempel med tanke på årstiden. Sedan var det givetvis också så att ett vinterfälttåg och en belägring under svåra yttre förhållanden lätt ledde till sjukdomar och rentav epidemier – då fordrades en kraftig manskapsbuffert för att operationerna inte skulle gå alldeles i stå. Det är väl heller inte omöjligt att Karl XII betraktade det norska fälttåget som en övning inför vad som komma skulle, antingen det var en fortsatt offensiv mot Danmark-Norge eller en transport av armén till kontinenten.

Jag tänkte framöver gå igenom några av de här nämnda förbanden och redovisa vilka förluster i stupade som går att urskilja i 1719 års generalmönsterrullor. En fullständig redovisning av hur belägringsstyrkan disponerades skulle givetvis fordra en genomgång av samtliga regementsarkiv och en rad andra samlingar i främst Riksarkivet och Krigsarkivet, men det får anstå till en senare tidspunkt.

Källor:

Munthe, C. O., Frederikshalds og Frederikstens historie indtil 1720. – Kristiania, 1906Petri, Gustaf, Den svenska huvudarméns samling och inmarsch i södra Norge 1718 // Historiska studier : tillägnade Nils Ahnlund 23/8 1949. – Stockholm, 1949. – S. 215-237

”Det handlade om en förmögenhetsskatt på en sjättedel (16 2/3 procent) på allt kapital vilken var avsedd att lindra den hotande hungersnöden genom anläggande av magasin. Skatten, eller konfiskationen som de drabbade givetvis nämnde den, riktade sig direkt mot det förmögna samhällsskikten då ‘gemene man och allmoge’ samt prästerna var befriade från densamma.” (Mysteriet Karl XII:s död, s. 138 f.)

Onekligen en drastisk skatt om beskrivningen är riktig. Men är den verkligen det? Förordningen är tryckt i Stiernmans Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar &c (del 6, s. 561 ff.). I paragraferna 1-5 stadgas förvisso en betalning av just sjättedelen, men paragraf 6 innehåller några mycket centrala undantag. Förutom de redan omnämnda, d.v.s. att prästerskapet och ”gemene man och allmogen” skulle slippa helt sägs nämligen följande:

”Blifwa ifrån sjette Pennings-afgiften undantagne: 1:o Ständernes Obligationer, hwilka Wi ifrån alla afgifter wela hafwa befriade: härunder förstås ock de Obligationer, som efter denna Förordnings Publicationer förwärfwas. 2:o Sammaledes befrias härifrån alla Myntetekn af Ständernas Myntesedlar.” (Samling…, del 6, s. 563)

Sjättepenningen var alltså inte primärt en hård förmögenhetsskatt, utan ett uppfinningsrikt försök att öka försäljningen av obligationer. Dessa statslån löpte på fyra år och skulle ge innehavaren en ränta på 6 procent. Under åren 1716-1718 gavs det ut sådana papper till ett värde av 15 miljoner daler silvermynt. Inspirationen kom från kontinenten, både i Frankrike och England var obligationslån vanliga och vissa av formuleringarna i kungörelsen påminner mycket starkt om de som var vanliga i t.ex. Österrike.

Genom införandet av förordningen om sjättepenningen förväntade man sig alltså att de högre samhällsskikten, ställda inför risken att helt mista sjättedelen av sina tillgångar i mynt eller ädla metaller, skulle skynda sig att köpa statsobligationer – notera hur förordningen även undantar de obligationer som köps in efter att den har publicerats. Vem skulle vilja mista mer än 15 procent av sitt kapital om han kunde slippa genom att omsätta detsamma i räntegivande statspapper?

Sjättepenningen var alltså inte alls det som den utmålats vara, nämligen en förfärlig konfiskering. Den var istället ett slags tvångslån, där staten som plåster på såren erbjöd en ränta på 6 procent. Nu är det givetvis så att även ett tvångslån skulle ha kunnat utlösa ett attentat, precis som i stort sett vad som helst från en förment (eller verklig) personlig oförrätt till aspirationer på kronan.

Det är likväl viktigt att ge sjättepenningen dessa rätta proportioner. Om någon mördade Karl XII för att slippa sjättepenningen var det alltså inte för att han stod inför förlusten av 1/6 av förmögenheten, utan för att han ville slippa låna ut sina tillgångar i guld, silver och mynt mot 6 procents ränta.

Det kan tilläggas att en mildare form av tvångslån hade införts i december 1717. Den gången angavs dock inte några procentsatser, utan man vädjade till undersåtarnas känsla för plikt och skyldighet. De som inte frivilligt erbjöd sig utan tog till undanflykter skulle dock, hette det, ”till en billig summa blifwa upsatte.”

Källor:

Axelson, Gustaf Edvard, Bidrag till kännedomen om Sveriges tillstånd på Karl XII:s tid. – Visby, 1888

Lindeberg, Gösta, Krigsfinansiering och krigshushållning i Karl XII:s Sverige. – Stockholm, 1946

Lindegren, Jan, 1718. Karl XII och det totala kriget. – URL: www.hist.uu.se/historikermote05/program/sta_na_mil/P70Lindegren3.pdf (2008-03-08)

Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar &c. angående Sweriges rikes commerce, politie och oeconomie uti gemen, ifrån åhr 1523. in til närwarande tid. Uppå hans kongl. maj:ts nådigesta befallning giord af And. Anton von Stiernman. D. 6. – Stockholm, 1775

Uppström, Rolf, Mysteriet Karl XII:s död. – Göteborg, 1994

Åmark, Karl, Sveriges statsfinanser 1719-1809. – Stockholm, 1961