Samtidigt tänkte jag köra det lite i tävlingsform enligt följande: den som efter tre månader har kommenterat mest på dessa Wikipedia-artiklar vinner ett pris. Inte en solsemester på någon söderhavsö, men en av mig signerad och stämplad bok (en av mina egna) med en liten bonus, nämligen en signerad sida ur originalmanuset. Observera att det skall vara en viss kvalitet på kommentarerna för att jag ska räkna dem som ett inlägg i tävlingen. Jag förbehåller mig rätten att agera enväldig domare i saken.

Låt oss då köra igång. Det första strandhugget blir slaget vid Narva i november 1700. Håll till godo.

Slaget vid Narva är en av den svenska militärhistoriens största segrar, som utkämpades vid denna nordestländska stad den 20 november 1700, mellan den 10 500 man starka svenska armén under den 18-årige Karl XII:s personliga ledning och den mer än tredubbelt överlägsna ryska armén, under Charles Eugène de Croys befäl. Den avgörande faktorn för den oväntade svenska segern blev väderleken, då yrsnö blåste svenskarna i ryggen. Omkring 15 000 ryssar stupade, att jämföra med den svenska sidans 667.

I februari 1700 hade stora nordiska kriget utbrutit – Sachsen-Polen, Danmark och Ryssland i allians hade bestämt sig för att nu kuva Sverige, med sin unge oerfarne kung i regeringsställning. Vid mitten av september hade ryska trupper marscherat över gränsen i mening att inta en av det svenska riket östligaste utposter, staden Narva i Estland. Befästningsstadens kommendant, överste Henning Rudolf Horn lyckades emellertid, med sin 1 800 man starka svenska besättning, försvara staden mot ryssarna. Dessa bombarderade slutligen staden från fem batterier, samt företog natten mellan 7 och 8 november tre stormningar mot Ivangorod. Efter Danmarks kapitulation och utträde ur alliansen i augusti 1700, överförde Karl XII sina trupper till de baltiska provinserna och Wesenberg (i norra Estland, 120 km väster om Narva). Besluten att undsätta Narva, lämnade han först 5 000 man till Livlands skydd och avmarscherade 13 november med 5 100 man infanteri samt 3 100 man kavalleri och dragoner mot staden. Under natten till den artonde togs genom överraskning passet Pühajõe, som försvarades av general Boris Sjeremetjev och hans 6 000 man, och den nittonde befann sig svenskarna vid Lagena, 10-12 km från Narva. Väster om staden hade ryssarna uppfört en 7 km lång befäst linje med vall och grav, vilken stödde sina båda flyglar mot floden. Denna linje besattes av 35 000 (enligt ryska uppgifter; medräknas även det med hären åtföljande trossen m.m., torde antalet ha stigit till nära 80 000) man under befäl av hertigen av Croy, efter att tsaren Peter den store själv lämnat armén.

Efter att Karl XII och den svenska armén tvingat Danmark ur kriget sommaren 1700 så överskeppades en svensk armé under Karl XII från Karlshamn i Sverige till Pernu i det svenska Estland. Karl XII ställdes inför dilemmat att marschera mot Narva som var belägrat av ryssarna eller mot Riga som var belägrat av Saxarna. Flera av kungens rådgivare var kritiska mot att före ta en kampanj så sent på året och avrådde, nästan endast kungen var entusiastisk för idén. Eftersom tillståndet bedömdes vara mer kritiskt i Narva så bestämde man att Narva var målet. Den svenska armén som närmade sig Narva möttes av ett totalt utplundrat landskap. Inte ett hus var helt och till och med gravarna på kyrkogårdarna hade öppnats och plundrats. Den 18 november efter att rapporter om den annalkande svenska armén nått Tsar Peter så lämnar han befälet över den ryska armén till De Croy och beger sig i all hast mot Moskva, med motiveringen att han skall ta emot en Ottomansk delegation. Den Ottomanska delegationen anlände först 1704 till Moskva.

Svenskarna, för vilka ingen annan utväg fanns än att anfalla, bröt upp på morgonen den tjugonde och stannade omkring 900 meter från den ryska befästningslinjen samt intog slagordning. Generallöjtnant Carl Gustaf Rehnskiöld innehade högsta ledningen. Hans stridsplan var mycket enkel, och skrevs aldrig ner. Den ryska armén som nu själv var fången i sin belägringsvall runt Narva saknade reträttväg då Narvafloden skar av vägen österut. Den svenska planen gick ut på att man skull anfalla med två koloner mot belägringsvallens mittersta del, när det var gjort skulle de två kolonerna vika av åt var sitt håll och rulla upp den ryska försvarslinjen så att den ryska armen blev fånget i två fickor mot Narva floden. Artilleriet uppfördes på en höjd, benämnd Hermannsberg. I två stora kolonner, den vänstra delad i två mindre, framryckte infanteriet omkring klockan två på eftermiddagen under ett plötsligt uppkommet snöglopp mot två punkter belägna nära mitten av ryssarnas linje. Kavalleriet följde båda kolonnerna. Den ryska befästa linjen stormades i ett slag, och de överkomna svenskarna vände sig åt båda sidor; ryssarna var delade i två från varandra skilda delar.

En stor del av trupperna på ryssarnas vänstra flygel begav sig då på flykt. Samma sak skedde även på högra flygeln, tills bron över Narvaån brast. Högra flygelns spillror samlade sig i en vagnborg invid stranden som försvarades av det två ovannämnda gardesregemetena som anfölls av det svenska livgardet, och den häftigaste striden under hela slaget uppstod här. Allt gick inte enligt planerna för den svenska armén; bland annat uppstod här en av de mest ökända incidenterna av vådabeskjutning som drabbat den svenska armen, när Dalregementet och Livgardet började beskjuta varandra i kvällsmörkret. De utröttade och uthungrade svenska soldaterna började plundra de övergivna ställningar där man fann brännvin vilket flera soldater berusade sig med. Under natten öppnade ryssarna underhandlingar, som slutade med att fritt avtåg medgavs först för högra flygeln, mot avlämnande av fanor och kanoner, sedermera även för den vänstra mot avlämnande också av handvapen och avmarsch med blottade huvuden då denna sida inte ansågs ha kämpat till räckligt hårt. Endast det högre befälet kvarhölls som fångar. Svenskarna förlorade i slaget 667 döda och omkring 1 200 sårade, ryssarna 12 000-18 000, av vilka en del drunknade under försöket att undkomma. Fast det är okänt hur många ryssar som dog under reträtten från Narva. Endast 4000 man kavalleri undkom slaget. Ett ofantligt byte togs bland annat den ryska tsaren krigskassa innehållande 32000 rubel.

Den svenska armen vid Narva byggde på indelningsverket som var uppbyggt under Karl XI:s regenttid. Då soldaterna kom från samma region skapades en stark gemenskap som ofta även fanns mellan soldater och officerare. Den svenska infanteritaktiken under det stora nordiska kriget var mycket aggressiv och målet var att skapa ett övertag redan från början. Vanligtvis så inleddes av ett svenskt infanteri uppmarch framför fienden under total tystnad. Sjuttio steg från fienden gjordes halt och det bakre musketerarna öppnade eld, sedan ryckte man fram till 30 stegs avstånd då kommandot ”Gå på, marsch!” gavs, varvid man störtade fram mot fienden med dragna värjor, pikar och bajonetter.

Sedan 1500-talet hade den ryska armén bestått av så kallade Stretsiregementen som var en sorts krigargillen där soldaterna hade livstidskontrakt och som även i fredstid ansvarade för brandbekämpning och polisiära uppgifter, samt bojarkavalleri av rysk adel. ^{[källa behövs]} Artilleriet var speciellt eftersatt i jämförelse med sin västerländska motpart. Efter Tsar Peters västerländska resa under 1690-talet hade en hel del reformer gjorts. Ett par dragon- och infanteriregementen av värvad trupp hade satts upp efter västerländsk standard. Tsar Peters egna regementen, Preobrasjenenskijs och Semjonovskij, döpta efter de två byar som Peter haft praktiska stridsövningar emellan hade befordrats till gardesregementen och utgjorde stommen i den ryska armén. Armén hade växt rekordartat och flera ny pjäser hade gjutits det senaste året. En mängd utländska officerare hade anställts för att modernisera armén. Trots alla dessa förnyelser, så bestod Tsar Peters armé fortfarande till stor del av gammaldags Streletsi och rytteriförband. Det skulle visa sig att artilleriet inte var vuxet den uppgift som belägringen av Narva krävde.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926

Lycka till med kommenterandet.